lördag 28 september 2013

Middag hos mig

För mig som sällan har gäster hos mig blev middagskvällen igår ett stort projekt. Och detta trots att jag inte lagat till ett enda salladsblad själv. Nej, utan allt som vi skulle förtära hämtades. Men för att kompensera mina dåliga köks och matlagningskunskaper så lades ett större engagemang på dukningen i stället. Och allt gick minsann hem, både pastasalladen, mangodressingen, vin, godis och chips och dukning såklart.

När allt är så himlans trevligt, så kan man ju undra varför man inte gör det här oftare än vart sjunde år. Som småbarnsförälder. Just ja, det var ju det här med orken. Har en genomsnorig skrikandes liten "grynet" i bakgrunden. Faktiskt helt hysterisk över att jag sitter här. Oh well. Bye bye blogg.


innan gästerna kom









onsdag 25 september 2013

What was i thinking?

Trevlig idè det där med en tjejkväll hemma hos mig. Jodå, jag bjuder på middag! Just nu är jag tydligen inne i en sån där fas igen då jag är mer för sällskap än att sitta själv och muttra över allt och inget. Såå, tjejkväll it is on Friday! 

Så här i efterhand känns det lite småjobbigt att jag inte har tänkt till lite innan angående maten. Jag kunde ju ha funderat ut först vad jag skall bjuda på innan jag bjuder över folk hem till mig. För nu sitter jag här med ett "litet" dilemma- "men vad i hälsingland skall jag bjuda på"? Och när frågan ställdes så svarade jag att det blir en "öveeerraskniiing". Vilken lögn. Det klippte jag ju bara till med för att jag absolut inte har planerat något förstås. Och ambitiös är jag ju inte i köket, nej inte det minsta. Såå vad förväntar sig mina gäster nu att överraskningen kan tänkas bli? Hemlagad kronhjortsstek med syltade kantareller,brysselkål och svartvinbärs sås?  Oh dear! 

Den s.k överraskningen får nog bli en hämt-sallad ifrån stan. Och efterrätten? Ohh no! Den har jag ju inte heller tänkt ut, det kom jag ju på nu.
 Kontroll över situationen..? NOOOO!
Lika tydligt i allt jag gör. Tvättstugan igår kväll, mina leggings har ej torkat under natten, shiit shiit shiit och jag som har möte snart!. Start the panic och fram med hårblåsen. Nu iväg med halvtorra byxor! I just loove myself!



måndag 23 september 2013

Funderingar kring bloggen

Kanske.. kanske inte. Ja, vi får se. Jag har inte bestämt mig.. än. Men. Ibland tänker jag att, måste man inte ha ett tema, något att hålla sig till när man bloggar..? Hade jag varit en hästtjej så hade det förmodligen varit givet att skriva om hästar. Nu är jag inte så förtjust i just hästar som jag är i inredning. Och ja, jag vet att inredningsbloggar finns en hel uppsjö utav. Så varför..? Tja.. varför inte..?

Det som talar emot är att jag egentligen inte har tid till att blogga överhuvud taget. Sedan måste jag fota till inläggen och det har jag absolut inget emot eftersom det är något jag tycker om att göra. Fast.. då var det ju de här med tiden igen.
Men som sagt jag skall fundera lite.  Nu duscha och straxt lägga små fisrumpor!






torsdag 19 september 2013

Tina Turner & David Bowie -Tonight

Superhektisk vecka och så väldans lite tid till att ens knappt andas. Hur man än vänder sig så har man ändan bak. Och så är det ju med tiden och dygnets tjugofyra timmar. Jag måste göra avkall på något eftersom timmarna inte räcker till åt allt. Så jag har faktiskt lyckats att somna med sminket på under tre kvällar i rad. Så nu har jag en del örngott med dekorativa mascarafläckar på som måste akuttvättas. Men ikväll så skall
jag banne mig hinna tvätta mig i ansiktet. Och skita i och tvätta fötterna. ;-)

Förresten, hittade det här gamla framträdandet med Tina Turner och Bowie. Oh my! Måste ju vara typ tjugofem år sedan jag såg det sist? 

torsdag 12 september 2013

Höst! (eller är det fortfarande sommar..?)

På dagarna känns verkligen fortfarande som sommar, men om kvällarna är det definitivt höst. Och det är det här jag längtar efter när solen gått ned. Att få tända mina ljuslyktor. Öppna upp balkongdörren och välkomna den kalla luften. Burra ner sig under varma täcket i soffan och bara älska hösten och allt myspys som kommer med den färgsprakande årstiden. Älskar älskar!




söndag 8 september 2013

Vädret är ju i alla fall ok

Men det känns tungt i kroppen. Hade tänkt att tanka lite energi i helgen och kanske kanske kanske få en morgon där ingen sliter bort mig ifrån kudden. Kanske håller jag på att bli sjuk eller så är jag bara sådär (inte helt oförklarligt) trött.
Medan man då sitter där och undrar hur man kan känna sig som en urvriden skurtrasa så springer helgen i väg och snart är Måndagen här och väckarklockan kommer att ringa 05.15 fem dagar i följd.


Som tur är så springer ju även veckodagarna lika fort som helgdagarna. Inget ont som inte har något gott med sig. Och snart iväg på lunch som någon annan tillagat. Och bara det en sån sak, att någon vill bjuda en på mat.VILKEN LYX!

onsdag 4 september 2013

Tjuvlyssnat (ofrivilligt skall tilläggas)

Igår när jag stod utanför ingången till Coop och kikade på bollkryssen kunde jag inte låta bli att höra på två äldre herrar och deras konversation sinsemellan. Dels stod de en halvmeter bakom mig och dels pratade de ogenerat högt. Och så här gick samtalet för att citera ganska exakt:


-Ja du vet, jag skall ju iväg och träffa en sån där syrianska i helgen. 
- Jaså du jaha där ser man.
-ja frugan hon blir ju hemma i helgen då så att. Men jag har inte tänkt att vara otrogen inte.
-Nej, nej men det behöver man ju inte alls vara.
-Nej vi skall ju äta lite mat och så. Och du vet att de bjuder ju som faaan på allt dom där när det gäller mat.

???

Jaha, ja ni kan ju gissa vad jag tänkte när jag stod där med ryggen vänd och kikade ut några fina höstblommor till balkongen. Jo jag började ju diskret att leta efter såna där små spionkameror bland bollkryssarna för att ta reda på om jag var med i något humorprogram. När jag inte hittade någon kamera i blommorna som dokumenterat mitt ansiktsuttryck tänkte jag att detta var nog trots allt autentiskt. Jag må vara en nyfiken fröken men så nyfiken att jag måste höra slutet på konversationen, nej det är inte ens jag. 



tisdag 3 september 2013

The paradise

Utav alla serier jag följt de senaste åren på svt så är det den här som sålt in sig bäst hos mig. Jag har följt, nu skall vi se om jag kommer ihåg., Downton Abbey, Land girls, från Lark rise till Candleford, Mr Selfridge, Dr Quinn ( jo, jo, jag vet att den sistnämnda gick väl på 4:an för typ tjugo år sedan?). Alla serierna har två saker gemensamt, de utspelar sig i en tid då man tog sig fram med häst o vagn och innehåller såklart huvudingrediensen kärlek och romantik. Det räcker väldigt långt för att jag skall lockas till att sätta mig framför den svarta fyrkantiga inredningen med kakfatet i famnen på bästa sändningstid och bara ryckas med i handlingen.

Någon vänlig själ har gjort (det mödosamma) jobbet att sätta ihop den första säsongen av The paradise "till mig". 

Det är inte bara rollkaraktärerna som jag förtjusas utav utan även skådespelarna bakom rollen som jag blir nyfiken på. Tyckte jag läste någonstans att BBC planerar en andra säsong. Fattas bara annat. 

Jag vill se mer utav Mr Moray och Denise. Annars överlever jag inte!! And yes i'm a dramaqueen.

Hur många gånger jag sett den här videon tänker jag absolut inte svara på. Men varje gång den närmar sig dom där sex minuterna (ni vet, då när Denise berättar "det där" för Mr Moray) så håller jag andan, på riktigt. Och fast jag vet vad hon skall säga så tänker jag ändå varje gång: Oh my god, hon berättade för honom! 

Ohh well, back to reality. Hungriga skrikiga ungar vill ha sin kvällsmat.

Moray and Denise all the best moments [The Paradise S1]




måndag 2 september 2013

Me today

Jag vet att jag har en blogg som är som en torr skorpa till kaffet. Men min intention med den här bloggen är inte att posta inlägg morgon middag och kväll. Ej heller att posta (ego)bilder på mig själv. Men idag bryter jag mot min egen regel. 

Egobild eller ej eller kanske bara en trevlig grej att bjuda (eventuella) läsare på. Dagens bild. Någon som vill veta vart jag köpt nagellacket?




söndag 1 september 2013

Vad ska du göra för kul i helgen då..?

Ja den frågan får jag fortfarande lite då o då. Jag brukar oftast svara att: det är så spännande det jag skall göra att jag knappt törs berätta vad det är. Vilket är absolut inget. Fast egentligen så är ju "absolut inget" inte riktigt sant. För tro mig, med en handfull ungar så har man alltid att göra. Men det kanske inte är just det som den nyfikne menar.

Nej så är det ju naturligtvis inte. Fart och fläkt är nog det som menas. Fester och alla möjliga inbjudningar till sexpartyn, ljuspartyn, Tupperwarepartyn, ljuspartyn, nattklubbsbesök, krogbesök. Och som nu, säsong för kräftskiva. Mums för att suga på kräftrumpor, usch. Men nej, en bal på slottet är inget för mig. Jag är numer osynlig på den radarn så jag får aldrig några inbjudningar till något längre. hurra!

Jag är så hemkär. Jag har byggt upp mitt hem från golv till tak alldeles själv. Och för första gången i mitt 30 åriga liv (ok då, 30 + nånting) så har jag äntligen hittat det jag sökt efter. Jag har fått ro i min rastlösa kropp och har kunnat slå mig ner och bli en tvättäkta soffpotatis! 
I'm living my dream! Ja faktiskt.

Men om man nu inte kände mig bättre skulle man ju kunna tro att jag driver med mig själv och mitt liv i nån sorts självironisk anda. Men så är det inte. Inte den här gången i alla fall.
Nej jag älskar min tillvaro just nu. 

Och hur står det till med kunskaperna (på äldre dar)..?

"Äldre dar" är väl kanske och ta i från tårna. Men det känns lite bra att skylla på något när kunskaperna (som jag ju vet finns där) men som blockeras av ett (ihållande) halvtaskigt minne. Antingen har det alltid varit så, eller inte. Jag minns inte. Nåväl, häromveckan lämnade jag stan för lite andra intryck. Lite lugn i vardagslivet är egentligen allt jag önskar just nu och om lugnet inte vill komma till mig så får jag ta mig dit. Sagt och gjort väldigt fort. Det fick bli en liten sväng ut på landsbygden som kunde tillfredsställa det behovet. Mycket mer än så behövs inte. Men det hade aldrig fungerat på mig om jag vore tjugo år kan jag säga. Då var det helt andra saker som drog i mig. Men det kan jag berätta om en annan gång.

Öppna fält gör mig eftertänksam och nån sorts inre ro infinner sig ganska omgående. Men den är endast temporär. När allt (för en gångs skull) samverkar i kroppen och hjärnan är med i samspelet så känns livet bara sådär härligt underbart och samtidigt helt otänkbart att man en dag skall säga upp sig från det liv man lever. Men jag hoppas att den dagen dröjer. Jag har märkt att tankarna på sin egen dödlighet kommer allt oftare. Det tar jag som ett tecken på en måttlig ålderskris. Nej förresten, om man har en ålderskris, kan den verkligen vara "måttligt"?


Men nu till vad inlägget egentligen skulle handla om. Kunskap. Så, jag ställer mig själv helt enkelt samma fråga igen (som när jag tog denna bild med mobilen), vad är det jag ser? Vad heter sädesslaget Nikks? Hmm. Sekunderna blir till minuter och jag hör mig själv tänka på engelska. THIIINK!
Korn, vete, råg, Havre..? Vilket är det? "Men snälla nån" hör jag mig själv tänka. Har jag gått i skolan minst i nio år? Ok, Jag säger råg. Och så hör jag mig själv fråga: är det ditt slutgiltiga svar Nikks? Neeej, egentligen inte men man måste väl svara något. Även om det bara är till sig själv. Och ärligt måste det vara.

Eller är det havre? Eller kanske ändå inte. För hästar tycker ju om havre och jag ser ju inga sådana på bilden. Och korn har jag ju för mig att de har sådana där långa, vad heter det, tentakler som sticker upp. Vete, har för mig att det har lite kortare (frisyr) strån som sticker ut. Nej men vad synd, där rann tiden alltså ut.

Jag får fråga mina barn i stället. ;-)