måndag 25 november 2013

Rapunzel, drakar och andra figurer ifrån sagorna

Spegel spegel på min hallvägg där säg mig vad min framtid med sig bär? Och spegeln svarade kort och koncist: kära kära Nikks med ditt Rapunzelsvall, du är på väg mot ålderns fall. Oh No!! No no no nooo!!

Jag ser mig själv i nån sorts ständig rosa-glittrande prinsessaga. Jag vet fy fy på mig som så "vuxen" är att drömma om enhörningar, troll och annat som uppstått ur någons fantasi för länge länge sedan. Men lite så är det. Jag ser mig själv skutta fram på en sagostig med en korg i ena handen trallandes på en melodi med en ljuvlig len honungsstämma (tack gode gud att jag har fimpat cigaretterna). Så, medan jag skuttar glad i hågen fram på min väg hör jag någon bakom mig flåsandes och som säger: "app app app" Nikks, inte så bråttom. Jag vänder mig om och där är ju stora stygga vargen. Och stora stygga vargen här är ju.. ja vad tror ni själv..? Just precis, åldrandet. Så jag säger till stora stygga vargen att nej nej nej ta inte mig, ta någon annan snääääälla! Och vargen säger nej nej nej det är ju dig jag vill ha. 

Ok, det här var liiite barnsligt utav mig, men för att kunna hantera "sorgen" av att ständigt bli äldre så måste jag göra det på mitt vis. Sen har det egentligen aldrig varit kråksparkarna jag är rädd för. Jag vill bara aldrig sluta att vara en sån där energifylld person full av bus och halvgalna upptåg. Jag vill inte krokna i ryggen, få gamnacke, gikt, löständer, minnesluckor ( ok det sista har jag ju redan iofs, men det kommer väl att bli sämre) och jag vill inte stoppa en hörapparat i hörselgången och jag vill definitivt inte ha kissblöjor och bo på servicehuset. I just wan't to be me!

Och inte nog med det, nu är jag fördomsfull, men jag vill ju fortfarande bli sådär galet förälskad till månen och tillbaks och då vill jag inte sitta i en stol på hjul med skakiga ben. Är det ingen som förstår hur det känns!? Varför går alla andra omkring leendes och utan oro för hur det skall bli. Medan jag ligger sömnlös om nätterna och försöker förstå den här processen.

Och medan jag skriver detta så har det hunnit gå ytterligare 20 min av mitt liv och åldrandet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

...Vad har du på hjärtat..?